Fan jag som skulle börja träna på riktigt nu och så blir man sjuk efter Oringen. Standard. Skippa 6e nästa år för att hålla mig frisk? Nej, fan heller. Så värt det. Har hela hösten och vintern på mig att träna nu och som jag ska göra det. Ska bli bra på att orientera framför allt, för det kan jag inte just nu.

Ligger i alla fall på hotellrummet i Skara efter en dags resande och ett stopp för "träning". Kartpromenad med fokus på brunbild blev det för min del. Imorgon åker vi vidare till Göteborg och tränar (går) lite där innan vi checkar in på nästa hotell.

Och just det! Jag fick (eller ja så gott som) mitt livs andra tår igår. Kan bero på att jag hackade lök plus att jag var förkyld men det var en tår. Eller ja, tår och tår, lite fuktigt var det i alla fall ;)

Puss

/M

Hemma från oringen. Det har aldrig känts såhär b-mässigt att komma hem igen. Vill tillbaka nununu. Allt förutom tävlingarna har varit hur bra som helst. Avslutningsfesten var kul som vanligt men helt optimal var den inte. Hemresan gick om möjligt ännu snabbare än ditresan. Sov väl 90 % av tiden.

Nu ska jag bara vara hemma till onsdag då jag och familjen åker till Göteborg och tränar inför SM innan vi åker till Uddevalla och seglar ett par dagar med några i släkten. Mys!

Sedan blir det en helg hos Linnea i Stockholm med henne och Amelie. Oplanerat exakt vad vi ska göra men kul lär vi ju ha i alla fall.

/M

Hittade en komma noll bilder på mobilen som kan visas här i bloggen. På mig och Linnea.

Sprang sista etappen idag. Gick dåligt och bla bla bla, det vanliga ni vet. Dags att träna upp sig. Stämpeln vid 9e kontrollen tog i alla fall tydligen inte så blev inte godkänd tillslut. Men vad gör det?

Som tur är väntar 6e etappen (avslutningsfesten) ikväll som jag fortfarande har chans att ta etappseger på. Ja, så får det bli.

Hörs imorgon om jag lever.

/M

Kom fram till Boden igår och har hunnit installera mig på boendet jag har närmaste veckan. Delar en stuga med Agnes mitt i stan så det blir kingkong det här. För er som inte vet så är det oringen den här veckan. Förväntningarna jag har på mig själv tänker jag inte skriva en uppsats om, jag har inte tränat nästan någonting sedan oktober med undantag för de senaste 3 veckorna så nej, i år blir det ingen repris av oringen 2011 i Hälsingland. Men det är jag medveten om och jag har ställt in mig mentalt på att jag kommer hamna lite länge ner i resultatlistan, vilket jag inte gillar egentligen. Men what to do. Jävligt kul ska jag ha i alla fall.

Ska ner till oringentorget snart och spana lite! Hörs

/ M

Frågor på det?

Tack hej/ M

Lite plus och minus just nu.

-Tredje passet på rullskidor idag. Lika ostabil och lika mycket blåsor i händerna som de första gångerna.
-För många inom (fri)idrotten som dopar sig nu. Har aldrig fattat hur man kan vilja vinna genom fusk.
+Bara några dagar kvar till Oringen nu. Så jävla taggad!!
+Världens bästa Agnes och hennes familj har varit här på middag ikväll. Så härlig den familjen. Känns ju inte jättetungt att jag ska bo med Agnes hela Oringenveckan.
+Kollar på världens mysigaste norska serie på ettan just nu, erövraren.
+Livet just nu, mår såå bra!

/M

Efter knappt två timmars sömn ringde väckarklockan 02:00 inatt. 02:15 skulle vi åka till Gotland, vi kom iväg 02:25 vilket är rätt bra för att vara vår familj som består av två (läs jag och pappa) extrema tidsoptimister. Väl framme på Gotlandet så fick vi inte checka in våra grejer förrän 17 på boendet så visst fan rullade bilen direkt till playan, Tofta strand närmare bestämt. 09:15 var vi på plats på Gotlands populäraste strand som inte verkade populär alls denna tid på dygnet, det var inte en käft där när vi kom. Efter ett par timmar var det inte lika tomt längre och vi träffade lite andra Gävlebor också. Drog en löptur med gubben när vi fick nog av solen (eller inte jag, jag blir aldrig trött på den), kollade därefter på sprint-finalen på VM innan vi åkte iväg och käkade en gigantiskt pizza. Imorgon väntar första etappen på Gotlands 3-dagars, blir sköj.

Förresten så lyssnade jag på världens bästa sommarpratare idag, Leo Razzak. Jäklar vilket liv han har haft den mannen och vad han fått kämpa för att få det liv han lever idag. Man ska fan aldrig ge upp, aldrig någonsin.

Puss och kram från underbara Gotland/ M

Det slog mig just att snart får jag inte skriva här längre, snart får jag inte längre kika in här och bara skriva av mig eller göra en massa ointressanta spontaninlägg, som nu. Ingen planering, ingen logik, bara skitsnack. Men det gillar jag. Och jag kommer sakna att skriva här. Efter sommaren säger jag tack och hej och lämnar över 27b-bloggen till några andra olgy-brudar, oklart vilka. Jag kanske kommer starta en egen blogg så jag kan fortsätta pladdra på men det känns inte som samma sak. 27b ska det ju vara. Så jag får se om jag fortsätter skriva eller inte. Troligtvis inte så jag får passa på att göra det jag gillar så mycket nu i sommar- skriva en massa skit här på 27b.

Hoppas ni har en fin sommar allihopa! / M

Frågade ju mig själv om jag skulle kunna stå på benen efter detta träningsläger i Sälen och svaret är ja men ett rungande ja är det ju inte, långt ifrån. Nu rullar vi hemåt igen efter en väldigt fin vecka, bra ol-pass (mindre bra tävlingar), härliga löpturer på fjället och gött folk att hänga med mellan passen.

Och idag fyller lilla jag 19 år. Var tvungen att tänka efter ett bra tag hur mycket jag egentligen fyller. 19!? Vad är det för ålder? Är det en ålder ens? Känner mig varken som tonåring eller vuxen. Snarare ett barn. Så ja, 10 kanske man kan säga att jag fyller egentligen. Samtidigt så känner jag mig fyra gånger så gammal som alla 17åringar, så då borde man kunna säga att jag är..68 år? Detta är ju skönt ändå, jag kan bestämma hur gammal jag är beroende på hur gammal jag känner mig från dag till dag. Idag är jag iaf 10.

Puss och kram/ M