Jag hade redan i somras bestämt mig för att ta resten av säsongen som träning. Då jag inte har haft en enda period som jag har kunnat träna kontinuerligt eftersom jag har varit skadad, sjuk eller haft problem med skavsår. Så den här helgen hade jag inget placeringsmål utan ville bara få till så bra lopp som möjligt. 

Kvalet är jag jätte nöjd med. Jag följde min plan vilken var att jag skulle veta vart jag skulle. Inte var jag var just då utan hela tiden ha koll på vart jag skulle sen. Jag bommade inget men var lite osäker på något ställe. Benen var med mig men inte andningen. Så fort jag tänkte springa på lite tog det stopp och började göra ont. Jag kom i alla fall 5a vilket var sjukt roligt och visar att jag kan orientera och behöver bara få med mig farten. 

På finalen kom jag inte in i kartan lika bra. Bommade en kontroll på första slingan med 3 min då jag trodde att jag var lite ovanför kontrollen men var lite nedanför. Sen missade jag en kontroll på sista slingan då jag inte alls var fokuserad och lite för stressad. Gjorde 2 små missar också pga dåligt fokus under sträckan. 

Laget hade inte några planer på någon placering då både jag och Hanna har varit ganska mycket sjuka. Jag sprang sista sträckan, min favorit, och var rätt taggad på att få sticka ut. Jag var lugn hela banan och hade tagit 5 placeringar redan innan varvningen. Men sen vet jag inte vad som hände och bommade 4 min på kontrollen efter varvningen. Jag har knappt någon förklaring på vad jag gjorde. Det var en väldigt dålig bom som jag verkligen inte borde ha gjort. Jag hade ändå mitt stoltaste ögonblick på länge, jag spurtade om en person. Spurten har alltid varit min fiende då jag aldrig kan springa på fort. Det tar helt stopp i mina ben och andning på upploppet. Men på senaste tiden har jag faktiskt blivit bättre.