I måndags mötte WDKS ännu ett lag, nämligen Storviks IF. Ryktet innan sa att dessa var bland de bästa i våran division så med ett hårt grepp om våra innebandyklubbor gick vi in på planen och gav allt. Målchanserna var många men tyvärr så kunde vi aldrig få in den. Spelet blev allt hårdare ju längre tiden gick och fallen var många. En av våra spelare föll brutalt ner i sargen av hets då hon och motståndaren slogs om bollen. Efter matchen fanns rödflammiga prickar på ben och mage från hårda storviksskott. Matchen slutade 0-20.

 

Dagen efter var det en tävling som inte innefattade några klubbor och bollar men ändå lika viktig. GlasshävarKM. Klockan 20:00 satt ett helt OLGY förväntansfullt och tittade på de modiga kämparna som hade spaden i högsta hugg. Glupskt kastade de sig över glassen - vissa mer ivrigt än andra - och brainfreezen var ett faktum. Illamående, huvudvärk och väggning drabbade de flesta som då lade skeden på bordet och gav upp. Men de andra fortsatte tappert och den laktosintollerante pojken från Bjurs hävde i sig glass som aldrig förr. Efter ca 14 minuter tog han den sista krämiga skeden glass och vann. Efter detta lutande han sig tillbaka med ett nöjt leende som innefattande lycka och illemående. Tvåan kämpade tappert på och det blev vår ettapöjk Isac och efter denne kom Jonas. I damklassen var det tre som ställde upp (ovanligt många) nämligen Magda, Matilda och Ellen. Redan ibörjan tog Magda ledningen genom att orädd låta skeden åka djupare och djupare ner i burken. Ellen matade mekaniskt på och klarade ca 1 liter tills illamåendet tog över. Matilda började glassätningen i rasande fart vilket antagligen orsakade väggen. Vinnaren blev alltså Magda som lyckades äta upp 2 liter på ungefär en halvtimme. Efteråt var toabesöken många och de flesta glassätarna var sängliggande resten av kvällen. Men som vi brukar säga här på OLGY "Pain is temporary, glory is forever". Här kommer lite bilder från glasshetsen som Kristin har tagit, länk till hennes blogg finns här på sidan.