Heej!

Fick en välbehövlig sovmorgon imorse. Åkte ut till tävlingen vid 12 och jag stod vid startlinjen 14:15. I princip det enda jag tänkte på då var om foten skulle hålla eller inte. Starten gick och det var lika smockat med folk som vanligt. En hel del låg på backen söndertrampade efter bara några sekunder.. Jag höll mig lyckligtvis på benen i alla fall. Foten kändes bra i början men sen kom smärtan. En smärta som tvingade mig att stanna efter drygt halva banan. Jag fick bokstavligt talat se hur täten sprang iväg bort från mig, medan jag satte mig ner och bad till Gud att smärtan skulle försvinna men det såg mörkt ut. Jag stod kvar ett bra tag och började sedan gå och det övergick till långsam löpning. Denna fart behöll jag resten av loppet. Det var en sur tjej som växlade över till Sandrine på andrasträckan. Självklart hade jag velat springa på och sett till så att Sandrine fick gå ut i täten men den här gången sa foten ifrån. Men det kommer fler tävlingar och fler möjligheter.

Nu sitter jag i en bil påväg hem. Jag brukar nästan alltid stanna hela natten och dygna tillsammans med alla galna orienterarvänner men i år kände jag att sängen lockade mer. Får heja på grabbarna som är ute och springer hela natten via livesändningarna istället. Blir gött.

Pusspuss. /Moe