Vilka är vi?

TjugosjuB-bloggen startades hösten 2008 när de tre musketörerna Sara, Lovisa och Rebecka började på orienteringsgymnasiet i Sandviken. Nu har ett generationsbyte skett och head blogger är nu Alice, som är född 1994. Tillsammans med Moa, även kallad Fish-moe, Moe-fish, Chicken-fish (m.m.), rapporterar Alice vad som pågår på OLGY och runt om i orienterings-Sverige! Peace.




Live life

Vi hade sovmorgon och teori istället för träning imorse. Ändå har jag varit trött hela dagen. Den här perioden är helt klart den segste och gråaste på hela året. En utomlandresa drömmer jag om varje dag. Men nu bor jag ju i Sverige så då får jag göra det bästa utav situationen. Vad gör man? Jo för det första kan jag passa på att umgås extra mycket med alla här på Olgy. Sedan kan jag ta hand om mig själv mer med massa mysiga grejer jag oftast inte brukar ha tid för som att tjaa..baka, soffhänga med tända ljus och massa bra filmer, fixa naglarna och allt sånt där som alla killar tycker om;) Jag har kommit på att jag måste njuta mer av livet alltså, haha jaa jag är djup idag. Men helt ärligt så behöver jag det nu denna kalla, gråa tid. Göra mer roliga grejer och skita i allt plugg och bara leva. Det är vad jag ska göra. "Att leva är det viktigaste av allt. I alla fall så länge man lever." Klockrent eller hur? 



Prova på nya grejer ska jag göra också och det har jag redan börjat med, idag, alldeles nyss. Jag är precis hemkommen från mitt livs första gruppträning på Parkbadet ;) Woow, vilket grej, haha. Dock var det nog den sämsta träningen jag har varit med dom. Konditionspass/styrkepass stod det att det skulle vara och vi skulle använda oss av stepbrädor. Det blir nog ett bra pass tänkte jag. Men jag hade fel. Totalfel. När jag kom dit möttes jag av ett gäng 60+are. Till och med instruktören var uppåt 60. Jag såg nog rätt vilsen ut för efter en stund kom det fram en tant och frågade om det var första gången. "Yes" svarade jag. "Då ska du nog sänka stepbrädan lite", sa hon. Den var från början cirkus två dm hög och nu sänkte hon den till nästan jämnhöjd med golvet. "Hon vet säkert hur jobbigt det är första gången och vill inte att jag ska behöva krypa härifrån, dom är väl riktiga hurtbullar hela högen", tänkte jag." Eller det var snarare som om jag drömde hur hurtiga dom var och plötsligt vaknade upp och insåg hur verkligheten såg ut. Dessa tanter var inte alls några krutmormors som jag hade drömt. Passet bestod bokstavligt talat av långsam GÅNG upp och ner på den här låga brädan, med vila var 15 sekund. Ibland gjorde vi ett litet skutt också. Såhär höll vi på i 40 min. Inte en enda svettdroppe kunde jag känna på kroppen efter detta pass. Jag som brukar svettas bara jag går. Ja ni kan säkert tänka er hur det såg ut. 30 gamla tanter och en liten 17-åring i en spegelsal. Jisses chriiist. Men lite mys var det allt ;)


stepbrädan

/ Moe




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback