... I sovrummet alltså :b Jag och Lovisa har en vana att somna i varandras sängar :b Eller snarare jag som har en vana att somna i hennes stora 120-säng med supermjukt täcke och UNDERBARA kuddar. Men inatt var det lite annorlunda faktiskt. Sängen var lika skön, men händelsen som inträffade var högst intressant...

Eftersom vi inte har sovit så mycket under veckan så gick vi och la oss klockan 10 ungefär. Ett Big Bang Theory-avsnitt senare så var jag så gott som död och en stund senare somnade också Lovisa :) Jag hade ingen aning om hur länge jag sov när Lovisas mobil började låta. Eftersom vi hade ställt klockan antog jag att klockan var halv tio och jag skulle upp och göra gröt snart. Men tydligen var det någon som ringde och Lovisa svarade. Efter ett knasigt samtal (så som jag hörde det) la hon på. Det var vår kära granne Linn Bylars från våningen ovanför oss som hade ringt :) Hon var stört orolig att vi hade blivit mördad eller nåt. Hon hade nämligen hört ett väldigt hemskt skrik nyss (klockan var halv två, inte halv tio som jag hade trott) och trodde att det kom från oss. Hon hade varit ner och plingat på och ropat i brevinkastet och grejer. När ingen svarar blir man ju då ganska orolig :b Jag och Lovisa måste ha sovit som stockar! Men när Lovisa försäkrade Linn att vi båda levde så blev allting snabbt lugnare :b Eller det tog ett tag innan vi somnade för man blir ju nyfiken, vem var det som skrek egentligen? Kan det ha varit någon av oss? Vi har kommit fram till att om någon av oss skrek så det hördes till lägenheten ovanför då måste ju den andra ha vaknat så det kan inte ha varit någon av oss :b Eller?...

/S