Denna dag gick ifrån att vara rätt kass till tiptop när pappa fått tag på träningsschemat med mitt löpstegringsprogram och fotstyrkan. Rusade därefter hem efter skolan och drog ut på en hela 10 min lång löpartur. Alltså tror ingen som varit långtidsskadad kan förstå känslan av att få ta de där första stapplande stegen. Kände mig i och för sig väldans ovan och kom cirkus 1,5 km, men endå. När det var 5 månader sedan jag tog ett enda löpsteg kan man ju faktiskt inte förvänta sig annat. Nu är jag både överlycklig och livrädd på samma gång. Tänk om foten brister om en vecka igen. Håller alla tummar jag har.

/S