Det här med mig och min form. Det enda som verkar ha någon betydelse i mitt liv just nu. Och justin Bieber. Men jag måste klargöra att min löpkapacitet inte är bra alls just nu och ni som säger något annat, helt ärligt- håll käften. Jag orkar inte höra att "du är inte alls dålig, du har bara höga krav på dig själv" och "du kanske inte är så bra som du skulle vilja men du är fortfarande bättre än de flesta andra". BULLSHIET är vad det är. Har man inte tränat mer än typ 20 riktiga träningspass sedan oktober och har dragits med historiens jävligaste förkylning, då är man inte bra. Så är det. Varför kan ingen bara inse att jag inte orkar ta mig fram i skogen just nu? Jag orkar inte köra intervaller, jag orkar inte springa och samtidigt klara av att fokuserna när jag orienterar. Jag är sämre än någonsin nu, KAN NI LYSSNA OCH TA TILL ER DET!?!?!

Däremot så vet jag att jag inte kommer ligga på den här nivån allt för länge till. För jag är ingen som ger upp. Jag är ingen pensionär som varje dag sticker ut i 5 kilometers-spåret, joggar runt och kollar omkring på blommor och träd och allt vad det är. Stannar och pratar med varje person jag möter gör jag inte heller. Jag är en elitidrottare (försöker vara i alla fall) och jag ska fan kämpa mig tillbaka och det är med blod, svett och tårar. Utan det kommer man inte långt. Inte så långt som jag vill i alla fall. Pensioner och ni oseriösa idrottare nöjer er säkert gott och väl med lugna joggingpass för att hålla motionen någorlunda stabil men det gör som sagt inte jag.

Så är det med det.

Puss och hej/ Moe