Family is forever, eller hur mamma? Det är ju så det står på min ring jag fick av dig i julklapp förra året. En stor del av vår familj, en fjärdedel närmare bestämt, utgörs av dig. Utan dig hade vi i vår familj inte varit just det - en familj. Och jag inte haft de minnen jag har idag.

Kommer du ihåg alla gånger du borstat mina tänder när jag varit för trött för att göra det själv? Och att du då alltid sjöng ”tandborstarlåten” för mig för att få mig att gapa?

Kommer du ihåg alla gånger du nosat på mina kinder och i mitt hår och sagt att jag luktar som en riktig sommaräng?

Kommer du ihåg alla gånger du fått göra ren väggen efter att jag stått på händer mot den med smutsiga fötter?

Och kommer du ihåg alla gånger du legat bredvid mig i sängen när att jag inte kunnat sova för att jag trott att min säng inte bara var en vanlig säng utan även min dödsbädd. Att min tid på jorden tragiskt nog men ack så sant snart var ett avslutat kapitel.

Jag kommer i alla fall ihåg när du borstade tänderna på mig. Jag kommer till och med ihåg hur den där mirakulösa ”tandborstarlåten” gick som fick mig att gapa på en nanosekund: ”Jag är en tandbortse, tandborste, här kommer jag och jag gör tänderna rena. Jag gnolar när jag borstar och jag borstar var dag, när jag gör tänderna rena.”

Jag kommer ihåg alla de gånger du sagt att jag luktar som en sommaräng. Och så säger du ju faktiskt fortfarande, i princip varje dag.

Och ja, jag kommer ihåg de där svarta smutsfläckarna på väggen efter mitt gymnastiserande. Jag minns att jag till en början försökte klura ut en lösning för att du skulle slippa stå där med disktrasan i högsta hugg och gnugga bort eländet. Men när min moster kom på besök och sa att hon minsann tyckte att fläckarna var charmiga så fick jag en ny idé. I fortsättningen skulle jag försöka göra så många fläckar som möjligt på den vita väggen. Varje gång jag ställde mig på händer vandrade jag nu omkring längs väggen och tryckte och gnuggade fötterna allt vad jag kunde mot den. Och självklart såg jag till att fötterna var så smutsiga de bara kunde bli. Detta agerande resulterade i en vägg som till utseendet kan jämföras med Pippi Långstrumps häst.

Och tro det eller ej, men kvällar jag inte kunnat somna kommer jag också ihåg. Där satt du och försökte få mig att förstå att jag inte alls skulle dö, att jag inte alls hade fått något hjärtfel, skabb, aids eller någon annan livsfarlig sjukdom jag hört talas om via Cityakuten, Grey's Anatomy eller någon annan sjukhusserie.

Varför jag nämner dessa minnen för dig är för att påminna dig om eller göra dig medveten om hur viktig du har varit för mig under min uppväxt, hur viktig du är för mig fortfarande och hur viktigt du alltid kommer att vara för mig. Det är tack vare dig jag har dessa minnen. Det är tack vare dig som jag inte bara överlevt min uppväxt utan även fått en väldigt bra sådan. En uppväxt som jag kan tänka tillbaka på och minnas nästan bara bra saker ifrån.

Men så finns det ju också de minnen som man inte tänker tillbaka på med lika stor glädje. Livet har inte alltid varit en dans på rosor, snarare en dans med svåra steg men de gånger jag varit på väg att falla så är det du som funnits där och gett mig en stödjande hand. Och det var för att påminna dig om hur viktig du är för vår familj som jag i år köpte en likadan ring som jag fick till dig i julklapp . Lika sort, lika form och lika text- Family is forever. 

Vi hade ju som sagt en uppgift i Svenska C för några veckor sedan där vi skulle skriva ett hyllningstal. Detta tal gjorde jag om mamma.Och idag är det mammornas dag, min fina mammas dag. Love to you mom <3