Sitter i bussen på väg hem från Göteborg. Jag har haft väldigt bra dagar här. Tackar mig själv för att jag åkte iväg trots att jag lika gärna kunde stannat hemma pga sjukdom. Jag valde ju att tacka nej till natten men att ställa upp i sprinten med anledningen att jag då ansåg mig vara tillräckligt frisk efter ungefär fem veckors sjukdom. Hade aldrig sprungit om jag känt mig sjuk och hängig, jag är livrädd för att springa då. Bara så ni vet liksom.

 

Idag var det som som sagt final i sprint-SM. Hade inga som helst förväntningar som ni säkert förstår men jag tog mig fram lite bättre än igår på kvalet ändå. Även tekniken fungerade lite bättre eftersom jag klarade av att koncentrera mig mer nu när kroppen var lite piggare. Det räckte såklart inte till någon topplacering men en 6e plats är helt klart godkänt. En 6e plats som jag för övrigt delade med två andra. Det är inte varje dag tre personer springer i mål på exakt samma tid.

 

Att jag förlorade två placeringar på spurten säger ändå en hel del om att min form inte är något att hänga i julgranen nu. När jag tappar tid så brukar det inte vara på en spurt. Men så är det nu, jag satsar på att bli helt återställd till resterande SM-tävlingar i höst istället.

 

Att vädret levererade, att min kusin, hennes kille och mitt tolv veckor gamla kusinbarn kom och hejade och jag fick träffa alla efterlängtade vänner var inte helt fel det heller. Fan vad bra vänner jag har alltså. Varje år vid den här tiden kommer jag på det. När tävlingarna drar igång på våren och man får träffa alla skogsmullar efter en lång tid i från varandra, då mår man.

 

Puss och kram/ Moe