Har beslutsångest. Mor min vill att vi åker på solsemester på höstlovet men jag känner mer för USA. Fan va grymt det vore, har aldrig varit där och det verkar sjukt fett! Dock verkar alla resor dit vara slut.. Någon som har tips på hur vi ska få flygbiljetter dit? Haha.. Kanske blir det senare i livet, kanske blir det nu.

Ny skolvecka börjar imorgon och nya prov väntar.. Men framför allt blir det säkert en fin vecka mer olgysarna.

Och nej, skadan har inte blivit bättre. Se tagit 6 Alvedon och 3 Ipren idag, orkar inte med en period till med alternativ träning. Hade ju nyss en skadeperiod..

Puss Godnatt. /Moe

Det är dagar som dessa som inte borde få existera. Gick i skolan till 16:50 och har efter det försökt sätta mig in i biologins värld lite då jag har prov imorgon. Att jag började plugga till skiten idag gör det inte lättare men faktiskt så bryr jag mig inte så mycket. För ett år sedan hade jag varit stressad till tusen nu eftersom jag knappt pluggat men jag har "tränat" på att inte ta skolan så seriöst. Ja, jo det låter galet men är man en person med rätt höga krav på sig själv (enligt mor är jag det i alla fall) så kan det behövas. Det här är faktiskt den första kvällen den här terminen som jag pluggar här i viken! Det ni, det är starkt ;) tänkte fortsätta i samma spår så får jag se om betygen sjunker till botten eller inte.

Pussar/ Moe

Det var ett skämt eller hur? Det måste varit ett skämt! Idag var det ju dagen jag länge sett fram emot. Dagen då det var min tur att leverera i skogen. Medel-SM i Bärrek och inget kunde gå fel..Eller? Vaknade upp med halsont imorse och tänkte att det var kört. Åt frukost och det kändes genast mycket bättre. Ingen halsont men det fanns ändå något där som irriterade. Blev mycket velande innan jag bestämde för att ge det ett chans, jag hade ju inte ont i halsen och ingen feber. Tänkte att jag kanske skulle ta en finalplats om jag körde riktigt lugnt men inte bommade. Men bommar var inget jag lyckades undvika idag, första 5 kontrollerna gick precis som förra helgen riktigt bra. Förra helgen blev jag störd av en gubbe, den här helgen tror jag kroppen sa ifrån. Den ville inte springa idag och det borde jag förstått. Efter 5e kontrollen gick det bara utför. Känns som att mitt måtto börjar bli typ "alltid är det något"...
Har knappt pratat med någon på tävlingen idag och har inte mått bra alls. Yr och förkyld.

Nästa helg är sista SM-helgen för året. Kanske lyckas jag springa bra HELA vägen då, kanske inte. Vi får se.

Just nu är jag riktigt depp. Återkommer när svordomar inte är det enda som ekar i mitt huvud.

Det är dagar som dessa jag tänker tillbaka lite extra mycket på Oringen 2011

/Moe

I helgen var det lång-SM. Vilken flopp. Kvalet i lördags var ett riktigt skitlopp men jag lyckades ta mig till söndagens final i alla fall. Innan finalloppet var jag så jäkla taggad, nästan mer taggad än någonsin. Jag skulle följa min plan till punkt och pricka och jag kände att det skulle gå riktigt bra. Inget kunde gå fel. Och så blev det, allt gick som en dans på rosor... fram tills 6e kontrollen. Jag stannar upp en bit innan kontrollen för att vara riktigt säker på vart jag ska då det plötsligt dyker upp en gubbjä*** som frågar om jag ska ha kontroll 58. "ja", svarade jag. "Bra, då vet jag vart du ska, följ mig", sa gubbjä**** och lät tillräckligt övertygande för att jag skulle hänga på. När vi en stund senare kom fram till kontrollen han lett mig till upptäcker jag att det är fel. "Vad fan, det här är ju fel!?!!!?", skrek jag så högt att gubbjä**** höll på att skita i brallan. Typ. Han mumlade något till svar och försvann sedan åt ett annat håll. Kvar stod jag och hade inte en aning om vart jag var. Inte förrän 11 minuter senare tog jag kontrollen. Konstigt nog var jag inte lika taggad längre...

Är fortfarande sur på mig själv för att lät någon annan förstöra mitt grymma flow, att jag litade på en liten pajas till gubbe som antagligen var ute efter att jävlas, att lura mig helt enkelt. Klantigt av mig, elakt av honom. 

Resten av banan gick bara sämre, bommade 11an och var så less att jag inte ens orkade leta rätt på den. Nya tag till medel-SM nästa helg känner jag. 

Desto roligare är att Linnea är på besök i viken igen, Sara kommer imorgon och Amanda på onsdag. Wehoo äntligen!

/Moe

Åh fyfan vilken eftermiddag. Klockan 16:38 befann sig jag och pappa utanför trafikverket. Klockan 16:45 skulle min uppkörning dra igång så det var lugnt tänkte vi. Pappa drog iväg och kvar stod jag och kände mig hyfsat lugn ändå. Det där lugnet fick jag inte behålla länge alls då inspektören några minuter senare berättade att jag tyvärr inte fick köra eftersom mitt legitimations giltighetstid tydligen gick ut den 20 augusti. Helvete. En liten strimma hopp dök upp igen då hon sa att jag fick 10 min på mig att lösa detta, förslagsvis att få dit mitt pass.

Jahapp, ringer jag pappa så borde han kunna åka hem från jobbet och hämta det, tänkte jag. Ringde-upptaget. Ringde igen-upptaget. Sådär fortsatte det i säkert 5 minuter till och jag började ge upp hoppet. Skickade 1000 sms till pappa och ringde både till mamma, Jakob och hem men det verkade vara omöjligt att få tag på en endaste liten kotte. Ringde hem en sista gång innan jag tänkte säga till inspektören att jag skulle köra upp en annan dag istället. Och då ni, då fick jag svar. Min ängel till brorsa hade kommit hem och det verkade som att allt skulle lösa sig. Men nej så lätt skulle det inte vara. Självklart hittade han inte passet och jag hade inte en aning om vart det låg. Jaha, då var det kört igen då. Tack och hej.

Några sekunder senare ringde pappa. Äntligen. Han visste vart passet låg, beskrev det för Jakob och några minuter senare kom Jakob körandes till trafikverket med mitt pass i minst 180 km/h. Det kommenterade inspektören med "Det var som f**..Hur snabbt kom han hit egentligen? Vad jag vet så är hastighetsbegränsningen 50 typ hela vägen från er?" -Fast så snabbt kom han väl inte hit ändå? Han brukar alltid hålla hastigheten även när han är stressad, svarade jag lite taktiskt. För riktigt sant var det kanske inte, hehe.

Passet var på plats i alla fall och det var ju egentligen nu som det svåra började- själva körandet. Jag var sjukt stressad och mina ben har aldrig skalat så mycket men det gick riktigt bra och när jag var klar och hon sa att jag självklart var godkänd höll jag på att ge henne en kram för jag var så jävla glad! Så grymt skönt att kunna köra vart jag vill när jag vill utan förälder med mig!!!
 

Skickade som sagt en del sms till pappa, damp hade jag helt klart haha

Puss och godnatt/ Moe

Idag tävlade jag lång-DM och i fredags natt-DM. Två hyfsat roliga tävlingar och två förstaplaceringar. Kicken får ta åt sig äran för min seger idag eftersom hon var där som min personliga coach, allmänt stöd och glädjespridare som alltid.

Nu sitter jag och ett gäng härliga vänner och dricker te och snackar skit. Bra avslut på helgen.

Puss och godnatt. /Moe