Sitter ett gäng och kollar på idrottsgalan nu. Det finns verkligen inget som inspirerar mer än detta program. Alla idrottare, alla prestationer, alla glädjetårar. När jag ser alla dessa idrottare lyckas med det dom har tränat för så länge, det dom har svettats och slitit för och ägnat så mycket tid åt, blir jag så sjukt taggad till att verkligen göra allt för att bli en bättre orienterare. När jag springer något halvtråkigt löppass, en kall, tråkig höstkväll kan jag ibland tänka tillbaka på alla händelser från programmet och få en liten extra kick. Det låter kanske sjukt men så är det faktiskt. Ååh, jag vill också sitta där någon dag som en av de nominerade, precis som Tove Alexandersson (som slutade här på olgy i somras) gör i år. Hon är nominerad som årets nykomling. Vilken stjärna hon är.
Och förresten, jag är kär i Hellner.

/ Moe