Vilka är vi?
TjugosjuB-bloggen startades hösten 2008 när de tre musketörerna Sara, Lovisa och Rebecka började på orienteringsgymnasiet i Sandviken. Nu har ett generationsbyte skett och head blogger är nu Alice, som är född 1994. Tillsammans med Moa, även kallad Fish-moe, Moe-fish, Chicken-fish (m.m.), rapporterar Alice vad som pågår på OLGY och runt om i orienterings-Sverige! Peace.
nattmasstartsskidorientering
Klubbträning idag, nattmasstartskidorientering på södra berget stod på schemat. Jag skulle göra premiär i denna ädla sport efter två års uppehåll. Mycket spännande. Förhållandena var kanske inte de bästa, ca +4 grader, lite regn i luften och 5 cm blötsnö - men samma för alla. Hur gick det då för mig?
Varv 1: Bedrövligt. Jag orienterade uruselt, det är ett under att jag faktiskt kom till kontrollerna.
Varv 2: Annalena låg lite före, jag gjorde ett snabbt och bra kartbyte och fick då en liten lucka ner till Oscar som hade Johanna hack i häl. Jag börjar få in höger-vänster tänket och vipps är jag och Annalena vid samma kontroll. Jag hinner knappt tänka "Yes" innan jag inser att jag har hoppat över en kontroll, "Neeeej". Ett snabbt lappkast och jag är iväg lika snabbt som jag kom dit. Skymtar Oscar och Johanna när jag kommer till kontrollen, nu är dom inte långt efter, dock hittar jag ju till nästa kontroll, för där hade jag ju varit förut. Luckan blir lite större och vid nästa kontroll är jag ikapp Annalena som har bommat. Vi åker tillsammans ett par kontroller, sen tar jag ett dåligt vägval och Annalena får en lucka innan tredje sista, som hon åker förbi. "Jaaa" tänker jag och finssar lite när jag stämplar, nu har jag segern som i en liten ask. Dock ska man inte ropa hej! För jag hetsar iväg mot näst sista, på fel spår! Sen kommer Annalena efter och helt plötsligt står Oscar och Johanna där också. Jag tar ett djupt andetag, hittar var jag är, tar kontrollen och kommer sedan i mål som förste åkare på min bana med de andra hack i häl.
Varv 2: Annalena låg lite före, jag gjorde ett snabbt och bra kartbyte och fick då en liten lucka ner till Oscar som hade Johanna hack i häl. Jag börjar få in höger-vänster tänket och vipps är jag och Annalena vid samma kontroll. Jag hinner knappt tänka "Yes" innan jag inser att jag har hoppat över en kontroll, "Neeeej". Ett snabbt lappkast och jag är iväg lika snabbt som jag kom dit. Skymtar Oscar och Johanna när jag kommer till kontrollen, nu är dom inte långt efter, dock hittar jag ju till nästa kontroll, för där hade jag ju varit förut. Luckan blir lite större och vid nästa kontroll är jag ikapp Annalena som har bommat. Vi åker tillsammans ett par kontroller, sen tar jag ett dåligt vägval och Annalena får en lucka innan tredje sista, som hon åker förbi. "Jaaa" tänker jag och finssar lite när jag stämplar, nu har jag segern som i en liten ask. Dock ska man inte ropa hej! För jag hetsar iväg mot näst sista, på fel spår! Sen kommer Annalena efter och helt plötsligt står Oscar och Johanna där också. Jag tar ett djupt andetag, hittar var jag är, tar kontrollen och kommer sedan i mål som förste åkare på min bana med de andra hack i häl.
Vi hinner knappt stämpla ut innan det är dags för hetsåstakning till klubbstugan via blåkryss. Början gick bra, skidorna gled fint och jag låg med i täten. När vi sedan kommer ut på platten ligger jag i eget spår och känner hur de andra åker ifrån, min styrka räcker inte till. Det skrerk av mjölksyra i hela överkroppen. "Kan inte bli slagen av pappa" tänker jag och försöker öka farten vilket Janne upptäcker och byter spår till mitt. "KÖR DÅ ALICE!!! JAG VET ATT DU KAN ÅKA SNABBARE!!!" Skriker han och jag lyckas pumpa ut lite till krafter och sen är jag om lagom till pulkabacken upp till stugan. Då tänkte jag att jag var Marcus Hellner i tds-backen och tog mig upp påren vilja. Slutar som tvåa efter Annalena som hela tiden hade en lucka ner till oss andra (skyller på hennes supersnabba skidor).
Kommentarer
Trackback