På den här dagen för 51 år sedan hände något underbart. En liten, intelligent herre föddes på Gävle sjukhus. En herre som har lärt mig det mesta av det jag kan. En herre som stöttar mig jämt och som alltid ställer upp. Verkligen alltid. Han har varit min tränare under hela min uppväxt, det är alltså bland annat tack vare honom som jag idag håller på med världens roligaste sport- orientering. Hans humör att i princip alltid på topp och han kommer ofta med massa lustiga kommentarer och ljudeffekter som dyker upp från ingenstans. Självklart är han inte alltid bäst utan även han gör grejer då man undrar vad f*n han håller på med. Han har en tendens till att alltid vara sen och kan vara väldigt svår att få tag i ska ni veta. En grej jag ärvt från honom är alla tusentals grimaser både han och jag kan göra. Sjukt fula grimaser. Är jag med i någon grimastävling eller liknande är det garanterat alltid jag som vinner, om inte pappa är med då. Fast då vinner jag nog ändå. Mannen jag talar om är såklart min fina pappa, Anders Enmark. Kan ju inte fira dig eftersom jag är i Viken men jag älskar dig, har alltid gjort och kommer alltid att göra. PUSS








/ M