Vilka är vi?
TjugosjuB-bloggen startades hösten 2008 när de tre musketörerna Sara, Lovisa och Rebecka började på orienteringsgymnasiet i Sandviken. Nu har ett generationsbyte skett och head blogger är nu Alice, som är född 1994. Tillsammans med Moa, även kallad Fish-moe, Moe-fish, Chicken-fish (m.m.), rapporterar Alice vad som pågår på OLGY och runt om i orienterings-Sverige! Peace.
Förvånad
Precis som Alice så vill jag inte heller skriva om all denna snö egentligen. Snö snö och snö, allt handlar om snö just nu. Men det som förvånar mig är hur förvånade jag och alla andra i Sverige fortfarande blir varje år snön kommer, hur förvånade vi blir över att snön faktiskt påverkar vår vardag. Vi har ännu inte lyckats få in i våra skallar att i november kommer snön och den stannar tills typ februari. På vintern råder det snökaos, diverse olika förseningar, kyla mm men trots att vi vet det blir vi ta mig fan lika förvånade varje år snön kommer och orsakar kaos.Jag klagar på snön, mina vänner klagar, alla klagar. Igår t.ex. stod jag och väntade på bussen som skulle ta mig till Sandviken i 65 min!! 4 bussar skulle ha kommit inom den perioden. Jag stod där och försökte hålla humöret uppe men när jag stått där och räknat alla bilar som åkte förbi i en halvitimme, när jag från topp till tå skådat alla andra 15 personer som stod och väntade på bussen och när jag nynnat på låten "se det snöar" cirka 300 gånger så började känslan av förtvivlan krypa fram. Efter ännu en halvtimmes väntan övergick känslan av förtvivlan till ilska, frustration, damp, dampanfall, psykbryt och tillsist var jag nära på att döda någon. När jag stod där arg och frusen fick jag syn på en liten bebis i en barnvagn brevid mig. Bebisen såg kokhet ut och var alldeles rödblommig om kinderna. Ett tag funderade jag starkt på att hoppa ner i vagnen jag med men jag lyckades lyckligtvis motstå detta. Men en barnvagn skulle man fan ha. Den skyddar mot kylan på vintern och den skyddar mot solen på sommaren. Så ja, det får stå högst upp på julklappsönskelistan i år.
Jag är alltså förvånad över att jag blir så förvånad att bussarna inte håller tiderna nu på vintern. För när jag tänker tillbaka på förra året så kommer jag på att jag vid ett tillfälle stod och väntade 1 h och 45 min på bussen. Och då var jag självklart lika förvånad.
Från och med nu ska jag aldrig mer bli förvånad när bussjävlarna inte är i tid. Även fast jag får stå och vänta hela dagen.
Puss och godnatt/ Moe
Kommentarer
Trackback