Imorgonkväll drar även SM igång. Natt-sm är först ut och det ska bli riktigt kul. Dagen efter är det sprint-sm. Eftersom det går i min hemstad Gävle går jag fortfarande runt och funderar på om jag ska springa eller inte. Jag vet vart det ska gå och ja, jag har sprungit där några gånger i mitt liv, dock aldrig orientering utan bara ren löpning längst spåren där. Min familj, mina tränare och klubben tycker att jag ska springa eftersom jag faktiskt inte har bra koll på området. Dessutom är det ju fritt fram för alla andra som ska tävla att gå omkring i området hur mycket de vill nu innan tävlingen. Åh, hur ska jag göra????? Går det dåligt blir det ju lite pinsamt, skulle det råka gå bra skulle väl folk kalla det fusk. Känner mig som ett litet barn som inte kan bestämma sig för den blå eller den rosa godisklubban. Vad kommer barnet ut ur affären med? En gul. En kompromiss alltså. Hur skulle en kompromiss se ut i mitt fall om att springa eller att inte springa? Kanske att jag startar, springer halva banan men sedan bryter. Eller att jag ser till att springa sådär "halvbra" så att jag får en hyffsat bra placering. Tillräckligt bra för att inte skämmas men samtidigt inte "för" bra så att folk börjar snacka om fusk. Jag skulle aldrig springa om jag ansåg att jag hade fördel. Bestämmer jag mig för att springa så anser jag helt enkelt att jag inte har någon fördel. I mitt fall tror jag faktiskt att det snarare är en nackdel att jag bor i Gävle med tanke på att folk kanske förväntar sig att jag ska springa bra för att jag bor här och då vet jag en som blir nervös...

Aja, nu har jag ältat färdigt.

Puss och kram/ Moe