Idag är jag så himla glad! Det var j-cup långdistans i den finfina stockholmsterrängen och jag kom inte sist! Otroligt va? ;) Haha. Nej, men det är faktiskt vad jag har tänkt om mig själv den senaste tiden. Benen har känts som bly och det har känts som att jag bromsas av ett gummiband, speciellt uppför. Har fått mjölksyra på en sekund hyperventilerat typ. Men idag vände det äntligen åt rätt håll! Tror jag i alla fall, för de var så de kändes. Visst, det gick fortfarande rätt segt, särskilt i uppförsbackarna, och ibland fick jag gå för att jag fick så mycket syra. Men ändå kände jag att jag kunde fokusera på annat än att jag var trött. Kroppen svarade i alla fall lite grann! Jag gjorde några riktigt klantiga bommar som jag stör mig över, men det var inte det viktigaste för mig, utan att jag kunde springa utan att det gjorde ont och att jag kände mig lite piggare. Trots mina bommar och att jag är i ganska dålig form så kom jag 10a! Något jag absolut inte förväntade mig. Jag är i och för sig långt efter totalt och även på sträckorna, men jag är ändå glad! Framför mig i resultaten var det bara personer som jag tycker är riktigt bra.

Därför är jag så happyyy! Nu känns allting roligt igen, jag tror jag har fått tillbaka min motivation och jag tycker att det är kul att orientera! Det var ett tag sen jag kände så sist. Tänkte nu lägga upp min karta och vägval lite fint här nedanför som mina kära vän Helena brukar göra, men det vill inte funka. Eller jo, men bilden blir så liten och det går inte att klicka på den och få den större sen. Jag hoppas verkligen ni överlever utan att se mina fina vägval!! ;) Nu blir det mat och sen tårta! Muuuums.

Ha det fint! /R