Vilka är vi?
TjugosjuB-bloggen startades hösten 2008 när de tre musketörerna Sara, Lovisa och Rebecka började på orienteringsgymnasiet i Sandviken. Nu har ett generationsbyte skett och head blogger är nu Alice, som är född 1994. Tillsammans med Moa, även kallad Fish-moe, Moe-fish, Chicken-fish (m.m.), rapporterar Alice vad som pågår på OLGY och runt om i orienterings-Sverige! Peace.
Brödbakning och träning
Idag har jag tränat och gjort bröd. Nu står brödet i ugnen. Det skulle egentligen jäst 20 minuter till men så blir det så stressigt till träning nummer 2. Ska jag vara ärlig tror jag inte att brödet blev så lyckat.. Jag får helt enkelt se när jag tar ut det ur ugnen men degen blev liksom konstig. Typ för tjock, inte så fluffig som en bröddeg ska vara! Men jag vill ha ett gott bröd, så jag hoppas på det bästa.
Undrar ni varför jag bakar bröd om dagarna? Jo det är för att jag är ledig på tisdagar (torsdagar också). Det är jag såå mallig för och skryter gärna om det så ofta jag kan. Nu har jag en massa tid över att lägga in extra träningspass och ja, baka bröd då.
På träning nummer ett idag åkte vi till Högbo. Det var superfina spår och det var jätteroligt att åka! För mig gick det kanonbra, kändes som jag flög fram bitvis, speciellt i slutet när jag skulle åka milen och det inte var någon som åkt där före mig, och spåren var helt perfekta... När jag var klar var jag så trött och kände mig väldigt duktig. Men när vi duschat klart och skulle åka hade inte Figge och Emil och ev. någon till grabb också, kommit tillbaka än. De var tydligen ute 2,5 h och då kändes mina 1 och 40 lite fjuttigt. Därför känns det nu bra att jag och Lovisa ska gå till gymmet och kötta intervaller. Det kommer att bli jobbigt, det kommer att svettas floder och benen kommer spruta ut mjölksyra, hela min kropp är som spaghetti från förmiddagens pass dessutom. Men det är träning jag mår bra av. Det kan vara jobbigt för stunden, men det finns INGENTING som slår känslan när man äntligen får kasta sig ner på marken och bara flåsa efter sista intervallen. Eller när man sitter i bastun efteråt och håller på att drunkna i endorfiner. Eller när man traskat hem och får äta massa god middag. Då känner man hur värt det är att träna.
Ojoj såg att jag glömde att publicera inlägget hehe. Och nu, nu har vi kommit hem från passet! Lovisa kämpade sig igenom ett långpass på 1,5 h på en trampmaskin, inte så kul kanske men bra psykisk träning! Och jag själv körde 4x4 intervaller, som blev 5 stycken istället. För när jag var klar så var det lång tid kvar på Lovisas pass så jag tänkte att vad sjutton, jag kör en till! Och det är jag väldigt nöjd över, att jag liksom bet i och körde en till fast jag var yr av trötthet. Men som jag sa tidigare idag, efteråt, när jag var klar, då kände jag att jag lever, och jag är ännu ett steg närmare alla mina drömmars mål.
Nu ligger vi i soffan och klockan är fem i nio. Jag ska nog gå och lägga mig snart, medan tröttheten sitter i. Annars kan jag ha ganska svårt med att somna. Hittade några bilder på Lovisas dator som jag sitter vid nu;)
Fina somriga bilder på oss! De är från O-ringen i Eksjö -09 :)
/Rebecka
Kommentarer
Trackback