Jaa, nu sitter jag här och väntar på världens undergång! Vi ska nämligen hålla tal idag.
Usch och fy, jag har verkligen något emot det. Jag har något emot all form av prata-inför-folk. Det är liksom inte roligt, okej?
Nu har jag övat in allt jag ska säga, så gott jag kan i alla fall, och nu är det bara att ställa sig upp och hoppas att gud är med mig. Alltså, egentligen finns det ingenting att vara nervös eller oroa sig för, därför att de fyra personerna som ska lyssna på mig är Joline, Lovisa och Sara. Inga läskiga främlingar med andra ord. Men på nåt sätt blir det ännu värre när det är ens kompisar. Då känns allt bara ännu mer stelt och tillgjort, för dom vet ju hur jag pratar och är egentligen. Men bara för att jag ska hålla tal om nåt ämne jag inte ens bryr mig särskilt mycket om så känns allt så fel. Jag och Lovisa diskuterade varöfr vi egentligen är så nervösa inför det här, och vi kom fram till att det måste vara för att all uppmärksamhet är riktad mot just en själv när man står där framme. Men inte ens det är ju egentligen farligt, för vi känner ju varandra så bra innan.
Nee, jag fattar verkligen inte det där med att hålla tal. Blä säger jag bara! Men, det är bara fem minuter av mitt liv och snart är det gjort. Som jag sa imorse när jag vaknade, det ska bli så skönt när jag lägger mig i sängen ikväll och får somna, då är den här jobbiga dagen över!

Önskar att jag var lika bra som Obama på att stå framför folk och bara pladdra på!