Men det har ju inte alltid vara så. Jag kommer ihåg den gången du puttade ner mig för trappan. Jag kommer ihåg den gången du orsakade en smärre hjärnskakning. Jag kommer ihåg den gången din bror höll mig och du slog. Det var på den gamla goda tiden. Jag har fått mitt ass kickat ett antal gånger. Mitt motstånd var inte riktigt i Napoleon-klassen, utan innefattade mest bitmärken, rop på mamma och en del glas-kastande.

Nu finns det inte så mycket tid att bråka längre, för du är ute och ränner i världen tillsammans med brorsan som den stora pojke du är! Själv sitter jag här halv nio en onsdagskväll och kollar på "Lyxfällan" med mamsen. Kanske dags att ta tummen ur röven och sticka ut på äventyr som er? Men jag tycker att ni alltid ska komma ihåg mitt guld på NM (david, du fick väl bara silver eller hur var det?) och min intagning på Sandvikens orienteringsgymnasium (david, du kom bara på intervju eller hur var det?) för syrran har också lite meriter i bagaget minsann!

Nu var det faktiskt 132 dagar sen vi senast sågs och kan det vara så att vi saknar varandra lite? Joo... fast nä! ses i augusti ma brothas! Puss /er finfina syster