Tjaa!

Här sitter jag i träningskläderna och väntar på att min Garmin GPS-klocka ska få lite ström i sig så jag kan sticka ut på ett snabbdistanspass. Jag har precis fått det största beviset någonsin på att jag inte riktigt har grepp om vem jag egentligen är. Jag går till skrivbordet, hämtar min klocka och tänker "Det är tur att jag har så stor koll att min Garmin alltid är laddad när jag ska ut och träna". När jag slår på den kommer den fina lilla skylten upp "Låg batterispänning". Ibland är jag bara för osmidig ;)

Här i Sandviken har det hänt en del i helgen. Jag och Bandy-Sofie rockar loss och lagar cyklar, dunkar Fly On The Wings Of Love, bygger pussel och somnar framför tvn. Sofie är förresten den bäste busaren någonsin. Jag vet inte hur många gånger hon har knackat mig på högra axeln, fast hon står vid min vänstra, och sen så kollar jag åt fel håll och fattar ingenting! Hihi ;) Senast igår hände det och det var så fruktansvärt kul! Jag kollade in i hennes tomma rum i lägenheten där det bara finns extramadrasser och spöken och plötsligt känner jag någon som knackar mig på axeln. Men det var ju ingen där! Ojojoj, vad rädd jag blev :D

Jag inspekterade min träningsdagbok häromdagen. Det ser ju inte sådär fantastiskt ut i den :b Jag tränade 9 gånger i februari. 9. Snart blir jag nog övertränad.. Har inte heller tränat en hel vecka i sträck utan att bli sjuk eller skadad på 13 veckor. Men, man ska ju alltid se allt från den ljusa sidan, jag har inte ont i ryggen längre, min stukade fot gör nästan inte ont längre och min hals känns bara som den har blivit misshandlad med en golvslip ibland. Idag har jag tillochmed tänkt träna TVÅ gånger :D Helt fantastiskt!

Nej, nu har min klocka laddats nog. Kom ihåg att ställa om klockan idag, det är sommartid! :D Jag glömde :b hihi! Tjingeling /S