Här i viken blir dagarna allt varmare och mindre fyllda av skola. I måndags sprang vi dock cooper i ösregn, men vad gjorde det när vårruset kompenserade med strålande sol. Vi olgy-brudar hade det riktigt mysigt och nu har jag fått två bra genomkörare till helgens tre tävlingar där silva-final väntar. Idag har vi haft studiedag, vilken till största delen har spenderats ute. Mot eftermiddagen när de flesta spelade fotboll mot bandy drog jag ut på ett rullskidepass. Jag och rullisarna är successivt påväg att bli riktigt goda vänner, trots att jag är långt ifrån en talang. Måste ju vara den bästa av två världar att få åka skidor i tunna kläder och sommarvärme. Imorgon ska jag genomföra gymnasiets sista(!) prov, förhoppningsvis med bravur. Vi hörs! /S

Så ska även lilla jag slänga in ett par rader efter att ha vart frånvarande ett bra långt tag. Vet inte riktigt vart jag ska börja men tagit en liten paus från allting på grund av en rad olika anledningar som fått mig en aning lågmäld. Ibland känns det även som att jag tagit paus från mitt eget liv för att det helt enkelt blivit för mycket. Har alltför många gånger blivit frustrerad av att få höra meningen "du är stark, du klarar det här" eftersom det ständigt kännts som att jag inte klarar mer. Men nu har saker börjat ordna upp sig och jag har insett att jag måste släppa och gå vidare för att må bra så det är väl där jag står just nu. Har även insett att det tillslut straffar sig att alltid sätta andras välmående framför sitt eget och att jag måste bli mer mån om mitt eget välmående. Så nu är det skärpning på den fronten!

Men såklart finns det även ljusglimtar mitt i all skit. Har världens finaste människor runtomkring mig. Sådana som peppar, stöttar och får en på andra tankar. Har också hittat på mycket roliga saker för att komma just på andra tankar. Är ändå skönt att ha dessa fina människor runt omkring sig oavsett vad som händer. För en fin familj och fina vänner är det finaste man kan få, då är man rik. Rik på det enda som faktiskt betyder någonting i slutändan.

Har så mycket att se fram emot nu också så nu är det slut på ledsna miner. Fått hem min balklänning nu också och den är så mycket finare än vad jag förväntat mig och den sitter perfekt. Firade att det var 50 dagar kvar till studenten förr-förra veckan. Det känns så nära nu och jag hoppas att framtidsångesten inte kommer ikapp mig än på ett tag för nu är jag riktigt motiverad till att ha de roligaste och sjukaste veckorna någonsin.

/den ständigt deppande idioten som för en gångs skull försöker vara lite positiv

Nu har tävlandet dragit igång på riktigt med långa bussresor och boenden mitt ute i ingenstans varje helg. Känns som att jag knappt hinner packa upp innan det är dags att dra vidare igen. Själva tävlandet har faktiskt gått över förväntan den senaste tiden. Häftigt att se att jag hänger med hyffsat i löpningen trots mitt långa skadeuppehåll. Hoppas nu på att kunna hålla uppe en positiv trend till tävlingarna framöver. Denna helg spenderades i Eksjö på 10-mila. Lyckades även pricka in min birthday på självaste 10-miladagen, så fick fira med att stå och frysa på ett dammigt tc hela dagen. Laget sprang över förväntan totalt sett så det var himla skoj. Själv gjorde jag inget vidare topplopp, men det var rolig upplevelse att springa sistasträckan och försöka hänga med i det höga tempot. Nu väntar en vanlig och rätt lugn skolvecka innan det är dags att bila söderut igen för jvm-tester. /S